It only believes in a pile of dead leaves

Jag avlägger en rapport:

Livet flyter på bra, 2009 till trots, plötsliga känsloutbrott kan förekomma, men försvinna innan jag ens hunnit svära klart. Troligtvis någon posttraumatisk 2009 disorder jag lagt mig till med. Den kommer nog försvinna 2010-01-01. Hösten, på väg att bli vinter, gör mig lugn och tillfreds. Kroppen kallnar och blir rofylld.

Jag har börjat gå mitt graveyard shift och jag älskar det! Inte bara för att det låter bra för min image utan för att jag börjar jobbet vid 16-17-tiden om dagarna och arbetar fram till 21-tiden. Det passar mig utmärkt! Jag behöver inte ställa klockan på kvällen, jag vaknar när jag är utsövd. Jag kan morna mig och såsa runt, pyssla och dona, klia katterna, läsa böcker, måla och skriva bäst jag vill på början av dagen och sen ta mig till jobbet och vara allmännyttig och tjäna mitt levebröd. Jag älskar min nuvarande arbetssituation!

Jag har just satt igång med uppdraget att göra skivomslag till PP7 GAFTZEB. Det blir 1984 för hela hatten! En utställning av mina tavlor verkar bli av i december, det gör mig så glad! Mer om det senare.

Oh, how we danced away all of the lights

Jaaaaa! Gott folk och ofolk - det är dags för en till Best of Googling! Här är alltså de obegripliga eller bara underliga sökord mer eller mindre förvirrade googlande människor skrivit in i google för att finna svar på interwebz. De fann nog inga sådana men de fann min blogg! Och eftersom förvirring aldrig kommer ensam så kommer deras gelikar att finna detta inlägg, så jag passar på att hälsa dessa: hur fan tänkte du där?

Best of googling part 30000:

det gamla ordet rummelpotta
lasra pungen
när jag knulla med min moster så bajsade hon på mej
greker som älskare
vicks blå nagelsvamp

blondera d mutta
kiss och plast
hur ska jag kunna få bort alla stora sår från finnar på ansiktet
Miro- my lukta laif jurnal lukta.com
smög utanför gessles hus
jabbaprutt

Fult blått badrum
pissade pattar
sårsalva på snopen
typsnitt borg startrek
stjärt
drabant väska
fryntlig tjockis
hermelinmantel

min namnbricka
taggig växt med äpplen
insulinpenna innehåll
PRUTT den 1 juni 2007
Nakna tjockisar
svampbob knular
jag pruppar hökt ine på toan

trängt in i *öppningen + incest
tantporr
kan hund äta hamster?
ögonsås
röda bär på träd bilder träd
otroliga könsorgan
killar som pruttar när de runkar
karta över bajs

att någon vill sälja en tavla till dig och påstår att det är den kände konstnären NN som målat tavlan. Du köper tavlan för 10 000 kr och finner senare att den alls inte var målad av NN utan var ett plagiat och kanske värd 200 kronor. Vad har säljaren gjort si...

finns det vettig porr?
jätte knullar elev
tjejer som gillar speedos
hemliga sexnoveller typ dagbok
har du aldrig varit vid havet är du dum i huvudet



Mina personliga favoriter:

1. PRUTT den 1 juni 2007. Ja, snälla jag vill också veta mer om det här! Var det någon som då pruttade så högt eller hiskeligt illaluktande att du som googlade misstänker att den där prutten måste dokumenterats på något sätt? En prutt som kommer gå till historien! Eller lade någon av en mycket offentlig prutt och oroar sig över att ha förgiftat någon annan människa så mycket att den har skrivit någon form av redogörelse för händelsen?

2. smög utanför gessles hus. Så det här är antingen Gessle själv som har fått hybris och tror att folk smyger runt utanför hans hus, eller så är det någon helt skogstokig människa som på riktigt vill spionera på Gessle. Jag vet inte riktigt vad som är värst. Troligtvis är det Gessle själv och musiken han har gjort, det brukar det alltid vara i slutändan.

3. jag pruppar hökt ine på toan. Hm... kanske du gjorde det den 1 juni 2007?

4. killar som pruttar när de runkar. Vilken är det direkta svaret på en annan googlares vettiga googling: finns det vettig porr?

5. hemliga sexnoveller typ dagbok. Smart där! Om det är något som är hemligt, så brukar man oftast skriva det 1. på internet. 2. nämna att det är hemligt.

6. Den jättelånga googlingen som gör mig förbannad. För fan, googla inte en halv novell människa!

I climb through the window and down the street

SNÖÖÖÖ!!!
<3

Wet in the water, weeping in the sun

På torsdag natt skall omskrivet och uppdaterat manus skickas igen. Det är bra, nu kan jag fokusera all min ångest till ett och samma datum. Inte bra att vara ofokuserad. Jag oroar mig som vanligt över att mitt skrivande ska avslöja att jag är någon form av lengräddad medborgare, ja, mer än vad jag redan avslöjat själv menar jag då. Av samma anledning som jag aldrig spelar TP eller kommer göra högskoleprovet: jag är rädd att det skall komma fram att jag är helt efterbliven. Att jag har iq som en röksvamp. Peta på mig och jag gör ett brunt moln, jag är inte ens smart nog att ligga så jag fortplantar mig genom moln. På samma sätt tror jag (läs: är övertygad) att mitt manus kommer avslöja mig för Anders, den intellektuelle man som skall lägga vantarna på mina ord (till och med hans mustasch och skägg är intellektuella för bövelen! Hur ska det gå!?), som någon byfåne som sitter och gör armhålepruttar hela dagarna på komvux.

Jag skäms redan men det är så det skall vara har jag fått berättat för mig. Det verkar vara den skrivandes hatt att bära. Och jag gillar ju hatt. På med den på torsdag och se vad för bra som kan komma ur detta. Antagligen säger Anders upp bekantskapen med mig, som sammanfattande kommentar till mitt manus ringer han till mig och håller ner telefonen i toan och spolar, det är ju trots allt 2009.

Men vem är jag att inte vara en nitisk optimist!?

Though were stuck here on the ground

Lilla Elliott blev sjuk. Och ibland finns inget bot och ibland måste även små, små kolafärgade kattungar dö.


Uppenbarligen. Och 2009 fortsätter rasera allt fint.

And my eyeballs roll this terrible terrain

Angående hela SD-debatten så har jag lite svårt för hela den "stäng ute SD från riksdagen" och "vi i blaha-partiet kommer aldrig att samarbeta med SD" och så vidare. Jag tycker det är odemokratiskt.

Hela dealen med att ha en demokrati är ju att folk ska få rösta på vilket parti de vill och att om ett parti kommer in i riksdagen får de andra partierna finna sig i detta och samarbeta. Folk har med andra ord rätt att vara dumma i huvudet i en demokrati. Annars måste någon ( = staten/något annat lite större land/Anna Anka/regerande parti/EU/kungen/Idol-juryn) in och börja sålla och berätta för folk vad de får rösta på. Om folket inte röstar rätt så vägras det framröstade partiet inträde i riksdagen samt vägras de politiska positioner det har fått rätt till via röster. För att fel partier inte ska får makt måste röster räknas godtyckligt eller fifflas med på något annat sätt för att rätt partier skall styra. Och då står vi där i bananrepubliken Sverige där du lika gärna kan köpa en glass istället för att rösta för det är redan bestämt att rätt partier ska vinna. Då kan du lika gärna köra upp både glass och röstkort och demokrati i röven.

Missförstå mig inte nu, jag avskyr SD och deras unkna värderingar lika mycket som jag avskyr KD och deras. Om jag ska vara ärlig ser jag ingen större skillnad på de båda förutom att en får komma in i riksdagen för att de gillar gud och en får inte för att..öh, ja, jag vet faktiskt inte. Båda ogillar ju homosexuella och såna där overkliga kulturmänniskor men gillar på det hela "hur det var förr" och att ha en sugig kvinnosyn.

Men det är ju inte bara deras fel att de är dumma i huvudet, det finns det ju massor av folk som är och man kan ju tyvärr inte bara asfaltera över dessa individer, hur gärna man än vill. Låt dem ställa upp i valet, låt dem göra sitt, folk är ju ändå så pass vettiga att de inte kommer rösta på dem. För om de kom in i riksdagen, vad skulle vi då ha för befolkning? Jepp! Det är ju där problemet ligger. Inte hos den där hopen med intoleranta smågrisar - vilka, om inte folk ger dem makt, kan böka runt bäst de vill i samhällets lerhög utan att kunna göra någon skada.

Det som är bra med en demokrati är att man märker när folk börja bli rädda, inskränkta och tveksamma. Saker och ting gror i husen, folk peppar varandra till hat, intolerans och "vi"-och-"dom"-tänkande. Det är ju människorna som röstar på SD som skall tas itu med. Det vill säga uppenbarligen en pinsamt stor del av samhället. Fram med trollen i dagsljuset, upp med debatter, låt dem förklara varför de känner att de vill rösta på SD och ja, alla andra skrämselpartier, och vad de tror det kommer resultera i. Det är ju hos folket, inte i valfriheten av dåliga val, som problemet ligger. I så fall kan Sverige lika gärna dra en USA och bara ha två partier man kan rösta på: ett dåligt och ett dåligt. För om så stor del av befolkningen tycker som SD måste det ju redas ut varför. Inte bara blundas för, förneka dem politisk inflytande och sen lalla vidare som om inget har hänt. Varför är de rädda för kultur? Varför är de rädda för jämställdhet? Varför är de rädda för muslimer? Lär de in rädslan i sina barn? Och framför allt: vad kan man göra åt saken? Det gäller att slå skrämselpartier på hemmaplan med deras eget vapen - språk. Prata ner dem, de har inget att komma med, de är troligtvis inte ens vana att ta en lugn och metodisk debatt. För alla motståndare är väl inte rädda för dem? Att tiga ihjäl är så fegt, och säger tigaren dessutom själv att det är en "naiv och patetisk protestkampanj utan värde" så kan ju SD bara sitta med tummarna i armhålorna och njuta av vinsten.

Om SD utesluts från riksdagen kommer de bara frodas, de kommer få empati för att de overkliga kulturmänniskorna som uppenbarligen styr samhället och förtrycker verklighetens folk, stöter bort alla normala människor som vill utmana dem. Folk kan då få erbjudandet av SD att välja att stå upp för den förtryckta, hårt arbetande medelsvensson som bara vill ta en folköl på fredagskvällen framför TV'n eller bli en del av overklighetens storstadsfolk som bara vill bajsa ut akrylfärg i en vattenfylld hatt och kalla det konst och låta skattebetalarna betala för det. Det är inte så svårt att klura ut vilken som kommer bli populärast... Alla andras uteslutande av dem spelar dem i händerna. Men släpper man fram SD så kan de få skriva sina korkade krönikor och avslöja alla ogenomtänkta resonemang och ofärdiga lösningar på alla spökproblem de skrämt upp folk med. SD har redan fått avhoppare från det egna partiet på grund av Åkessons uttalanden. Det kanske aldrig hänt om de Åkesson aldrig fått publicera sin krönika och därmed startat en debatt. Trist bara att SD-motståndarna inte kommer med vettiga argument om varför SD inte är ett bra parti (vilket ändå inte är någon svår sak) utan istället bara basunerar ut hot och annat oviktigt i panik: "NEEEJ, BORT MED DEM! DE SKA INTE FÅ FÖRA SIN TALAN! DE ÄR DÅLIGA! DE SKA INTE FÅ KOMMA IN I RIKSDAGEN! RÖSTA INTE PÅ DEM ERA JÄVLA SVENNEBANANIDIOTER!! VI VÄGRAR SAMARBETA OM NI GÖR SÅ! ".

Konstruktivt!
Demokratiskt!

Det kanske är enklast så, men sen när ska politik vara enkelt?


Uppdatering: Nu gamar jag på andra, men Bruno-Sigvard Thor gjorde mig glad!

Let's put a new coat of paint on this lonesome old town

Sitter just nu och tittar på K-Special om Gunnel Wåhlstrands fotorealistiska tuschlaveringar. Hon är verkligen jätteduktig på det hon gör, men det är inte alls min egen konstsmak. Jag gillar som bekant verkligen inte fotorealism, jag tycker om när verkligheten är förändrad, skev och konstig. Jag tycker om kubism, expressionism och abstrakt konst. Allra mest kubism. Men, tillbaka till Wåhlstrand, all respekt till dig, man ska göra det man är bra på och gillar, hoppas det går lysande för dig.

Jag blir bara så...deprimerad av att den bild av konstnärer och författare som kablas ut alltid är samma K-Specialprogrammet förmedlar: den lidande konstnären, sitter i ett halvår med en och samma tavla och målar, tittar på den försjunken i tankar i timtal, pillar lite på den, målar lite mer, tittar på den....bara sitter i tystnad och lider och lider och lider med sin konst. Krystar fram sitt verk som om det vore en 10 kilos nyfödd. Konst skall lidas för, konst ska ta tid, oändlig tid, konst ska pressas fram ur ens innersta lidande själ. Ingen tid att leva för något annat, ingen tid att äta eller jobba eller gå ut med vänner eller vara något annat än konstnär.

Och jag kan inte förlika mig alls med det. Jag skulle lika gärna kunnat se ett program om en bagare, så mycket känner jag igen mig i den allmänna bilden av Konstnären. Jag vet inget om det där. Är det så man måste göra för att bli något och vara någon? För att folk ska tycka att man är en konstnär på riktigt och inte någon halvmesyrkladdare? Är det så riktiga konstnärer är?

Jag läste rubriken från en artikel om Dan Brown: "Det kan ta två dagar att skriva en replik". Jaha...? Det är samma bild av den lidande författaren som kablas ut. Det skall ta hundra år att skriva en sida text, det lids och svepes absint i litervis, mjummas och ångesten bara gror. Det tar en månad att skriva en punkt, men lidandet är o-ä-n-d-l-i-g-t. Det kreativa arbetet är som en evolution, fast långsammare.

Jaha, är författare så? Sitter dom där framför en gammal skrivmaskin och skriver tre meningar på ett blad och sen kastar de bort det under svordomar, börjar om, kastar nästa, dricker lite absint, skriver.. osv. osv.


Jag kan inte alls känna igen mig i någon av de här rollerna. Det ger mig mindervärdeskomplex och får mig att känna som om det jag gör inte är riktigt. För att jag inte lider för det. För att jag målar klart en oljemålning på tre veckor, ibland kör jag dubbelt bara för att jag målar snabbare än oljan hinner torka. Jag skrev en novell till mitt manus på en dag för någon månad sen, jag har filat på den då och då sedan dess, men under glada utrop! Jag älskar att skriva och det gör mig glad, ibland skrattar jag högt när jag får till en riktigt bra mening. Jag skriver inte under tiotals år och lidande, jag skriver snabbt och under glädje. Jag målar snabbt och under glädje. Och det får mig att känna att jag gör fel - att jag inte lever mig in i min konst tillräckligt. Jag lider inte alls för den. Jag lider mer när jag måste betala mina räkningar och inser att jag ringt för mycket eller när det ösregnar utanför och jag ska gå upp klockan halv sju och bege mig ut. Jag lider ännu mer när jag ser att osten är slut och jag vill ha en nattmacka eller när SD går ut och skriver blöja i tidningarna och folk tycker det är vettigt och bra.

Konsten och litteraturen är faktiskt det jag lider minst för, det är ju den som gör mitt liv värt.

Jag skulle kunna skriva milslångt om det här, men what gives? Ni fattar. Den som gör mig glad och ger mig hopp just nu när jag får dålig självkänsla av alla riktiga konstnärer och författare är Pollock och hans action painting. Håll i hatten!