I said; "I'm gonna join the circus 'cause that's where I belong"

Jag verkar ha blivit taggad av Herr Ståhlberg att skriva sju saker som mig som är konstiga. (Till att börja med vet jag inte vad "taggad" är, antar att det gör mig konstig.) Jag vet inte riktigt vad de allmänna preferenserna för konstigt är. Jag tycker folk beter sig konstigt i allmänhet; vissa folk envisas med att kalla chokladbollar för negerbollar trots att de innehåller choklad och inte neger, andra folk envisas med att påstå att jämlikhet är att ha rätten att tvinga folk att glo på deras pattar på offentliga badhus, en del folk envisas med att alltid gå motströms (gärna med en barnvagn, två glassar och tio resväskor) i den tvåfiliga ljudtunneln mellan pedeltågen och tunnelbanan, så man krockar med dem, somliga folk vägrar umgås med en för att man inte röstade som de gjorde medan andra envisas med att fortfarande dra en "Mäh! Varffö äter 'ru inte kött?? - de ä ju gått!", osv.

Jag kan bjuda på saker folk sagt till mig är underliga.

1.
Jag är rädd för hajar i alla sorters vatten förutom i badkaret och möjligtvis i ett glas med vatten. Jag tror det är för att jag såg "Hajen" med min bror i lite för unga dar. Det i kombination med att jag har varit med om att när jag glatt badade i havet utanför Miami, när jag var 10 år, så kom det en haj och folk hissade flaggor och skrek "Shark! Shark! GEEET OUUUUT OF TEH WATERZ NOWZ!!" (ja, okej, de kanske inte pratade lol-catengelska, men det låter lite roligare) och tutade i lurar... Jag såg den där otäcka trekantiga fenan cirkulera långt utanför stranden när jag väl sprungit upp på land. Det i ytterligare kombo med att jag som liten också såg någon evil skurk från en Bondfilm, jag kommer inte ihåg vilken, har ett galler med hajar (dock ej att förväxlas med "Hajen" - honom gillar jag mycket!) innanför i en pool och släpper ut dem på en intet ont anande stackars simmare! Gah!!

MOVIS - I KANT'S HANDL TEHM!!

Så, jag är nu alltså rädd om jag går till badhuset och simmar, men, bara om jag är den enda ute på djupt vatten (för då äter ju hajarna upp mig först, eftersom gallren är på det djupa - duh!) eller om jag är ensam i hela bassängen. Annars är det lugnt, för då äter ju hajarna upp andra simmare så jag hurtigt kan sätta mig i säkerhet när jag väl ser allt det där röda vattnet. Jag kan dock inte simma i sjöar, det är på tok för otäckt! Där är vattnet grumligt och jag ser inte alls när hajarna kommer för att äta mig, och då anfaller de dessutom underifrån, som på bilden. Inte bra! Därför, inget badande i sjöar för min del. Hav är som sjöar och funkar inte heller. Kanske om man har en stor båt, men då tror jag alltid att den ska kapsejsa (om det inte gäller öresund, för då ser jag land hela tiden och då går det bra) plus att jag väldigt lätt blir sjösjuk. *LER LANDKRABBA DE LUX*



2.
Jag kan inte åka skridskor eller knyta en rosett på rätt sätt. Skridskor lärde jag mig aldrig riktigt att åka när jag var liten. Rosetter gör jag genom att göra två öglor och sedan knyta en knut med dessa, det blir en utmärkt fejkrosett. Så, eftersom jag kan knyta fejkrosetter så har jag aldrig brytt mig om att göra en på det vanligare sättet. Detta är en direkt följd av att jag är vänsterhänt (kåååånstigt vaaa?) och mina lekisfröknar bara lärde ut hur man gjorde en rosett på det högerhänta sättet. Jag har ibland också svårt att skilja på höger och vänster på grund av att samma fröknar också lärde oss barn att "Höger är handen du skriver med! Det är lätt att komma ihåg!". (...) Så, om jag någon gång måste tänka efter gällande höger och vänster så blir jag bara förvirrad.

Egentligen kan vi göra det här MER konstigt genom att jag egentligen inte är vänsterhänt utan ambidexter, det vill säga dubbelhänt! Woo!

Till exempel: jag skriver med vänster, jag håller datormusen i höger (jag blir alltid lika förvirrad när någon snäll person har lagt musen på vänster sida om datorn och jag inte kan styra den alls. Det är också förklaringen på varför jag är katastrofalt värdelös på att måla i Paint, eftersom jag då målar med höger hand och inte vänster som jag annars gör, men det funkar ju inte att hålla musen i vänster osv, osv...), jag håller gaffeln i vänster hand när jag äter, men jag borstar tänderna med högerhanden, jag använder höger hand när jag klipper med en sax eller skär bröd med en kniv, jag syr med vänster hand och jag sms:ar med höger.

Borstar håret, dammsuger och skalar grönsaker gör jag med båda händerna och det känns bra. Jag har dock ingen aning om hur jag ska stå eller slå när jag spelar golf, pingis, biljard, brännboll eller tennis - allt känns väldigt fel. Därför är sport av ondo!

Så, cirkusfreakshows (och kanske baseballeliten) - here I come!



3.
Jag vägrar ta mitt insulin med köttiga insulinpennor (ja, justja, jag är diabetiker - kåååånstigt vaaa?). Jag tycker de är klumpiga, otäcka och en estetisk katastrof. Jag har därför engångssprutor och små flaskor med insulin, det är retro och snyggt och dessutom tar de mycket mindre plats i handväskan. Jag hörde att jag var den enda diabetikern i Dalarna som gjorde så, när jag fortfarande gick till Falu Lasarett.

Jag vet inte hur det är i Stockholm, men min sköterska blir lika förvånad varje gång jag påminner henne om att jag inte ska har ampuller, utan flaskor med insulin. Så, jag antar att det inte är så vanligt här heller. Jag kommer ihåg hur min stackars diabeteshjälpmedelsköterska, Jan, ägnade timmar åt att visa olika modeller insulinpennor och förgäves försökte övertala mig att byta till penna! *LER DIABETESKONSERVATIV*



4.
Jag är larvigt rutinbunden när det gäller mat. Jag äter alltid samma lunch (en fullkornsmacka med ost och grönsaker, ett äpple och en Yalla jordgubb/lime), eftersom jag ställt in mitt insulin till det. Jag misstänker mina arbetskollegor tror att jag är galen på grund av det eftersom de ibland påpekar detta. Jag äter alltid samma kvällsmat (en Leksandsknäckemacka med ost och ett glas multivitamin till) (av samma anledning). Ett tag hade jag dille på att äta avocado varje morgon och kväll, det slutade med att jag inte kunde äta avocado alls följande år. Innan dess var det torkade fikon, innan dess var det ananasskivor på burk, osv. Jag gör så rätt ofta, det vill säga maniäter en viss sorts mat, vilket alltid resulterar i att jag sen inte kan äta den på ett år. Men sen är allt glömt och förlåtet och jag och maten kan umgås igen! Mmm!



5.
Min hjärna håller på att explodera och förvandlas till pulvermos (vilket för övrigt också var en av mina manimaträtter ett tag för några år sen!) om jag hör två olika ljudkällor i ett rum - samtidigt. Till exempel så kryper det i hela kroppen och jag blir galen om jag sitter och ser på TV och någon annan vill se något med ljud på sin dator och slår på det. AHH! Jag blir helt nervös av att bara tänka på det. Eller om jag pratar i telefonen och någon annan, förutom den i luren, pratar med mig samtidigt - då stänger jag av allt och hör inte vad någon säger.



6.
Jag är inte religiös men konsekvent och tror därför inte på gud, själar eller liv efter detta. Folk brukar påstå att de inte tror på gud, men sen kommer det ändå fram att de tror på "något" eller ett liv efter nuvarande, eller att de tror på själar/spöken/bruna auror, what ever... Det tycker jag är underligt och okonsekvent, de brukar tycka att jag är tråkig och icke öppen för alternativa hattar och likande. Men jag ser ingen som helst mening i att hålla på och älta om det finns liv efter det här eller inte, om man har en själ eller fem, och så vidare. Det ger mig verkligen ingenting, jag är inte alls nyfiken på att veta något om det, och fullkomligt nöjd så.



7.
När jag var liten, blond tjock och kåånstig, och gick i låg- och mellanstadiet så var jag riktigt usel på matematik. Jag gick i mongogruppen för mattemongon och fattade ändå bara hälften av vad min lärare Yngve sa. Han var dock snäll och lät oss läsa "En ding ding värld" sista 10 minuterna! Yay för krokodilpojken som köper nya kalsonger som skjuter senapsgula laserstrålar på alla som hatar reptiler och den manodepressiva utomjordingen som sitter i kassan på Åhléns och skickar sms till Columbus.

Som följd av detta så kan jag inte 7, 8 eller 9:ans pluttifikationstabeller (extra stora problem vet jag att 7 x 7 och 7 x 8 orsakade i mitt lilla huvud! Jag hade alltid fel på dem! Eh, och har fortfarande!). Men, om någon som nu går i mattemongogruppen läser det här - jag har aldrig någonsin behövt använda dem i min vardag så jag lider inte det minsta! HA!

Till mitt eget intellekts försvar så vill jag påpeka att jag samtidigt gick i übergruppen i svenska. Jag och en tjej till, Jana, fick sitta i ett eget klassrum när vi gick i 2-3:an och där gjorde vi klart alla "Äppel-päppel"-böckerna fram till årskurs 6. När vi var klara med bok 12, och alla andra, icke-übergruppsbarn i svenska var i färd med att klottra i bok 1 så fick vi sitta i vårat rum och rita färgglada saker eller glo på varandra. Hurra för 80-talets sätt att stimulera barns begåvningar...


Antar att jag måste tagga någon så det här blir en fin evighetsmaskin på internet. Så, upp till bevis och sanningar: Anna, Peter och Sophie.