And I'm stepping on the Devil's tail
...to the carnival is what she said

lördag, januari 14, 2012

She drove a camel through a needle, in this sinking board walk town

9. Daily routine

Här är mitt lår, en flaska insulin och en spruta. Det är min dagliga rutin. Fyra gånger om dagen. Jag har märkt att människor tycker synd om mig för att det är så, men sprutor jag får ta på mig själv är inget jag lider av eller ens tänker på. Det är som att borsta tänderna - det är inget roligt man ser fram emot varje dag - det är bara något man måste göra och gör, utan att tänka på det. Sprutorna är det jag tycker är minst jobbigt med att ha diabetes, vore det bara att ta dem så skulle jag vara mycket glad. Nu är det ju inte så. "Men varför har du inte en sån där jätteful och klumpig och opraktisk insulinpenna, som alla andra diabetiker har?" tänker du nu. Well, de är ju så jättefula, klumpiga och opraktiska tycker jag. Sprutor är små, praktiska och fina.


Etiketter: ,

2 Comments:

Blogger Mattias Jansson said...

Tack för ännu ett insiktsfullt inlägg. Lärorikt.

14 januari 2012 06:29  
Blogger Sofia said...

Så trevligt? Tack så mycket!

16 januari 2012 00:46  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home